Historier av
Martin Jönsson

Ibland tänker man på folk och de får aldrig veta något. Vi går igenom mycket tillsammans. Så jag vill inte träffa dem och börja om.

Martin Jönsson everybody.

Min ex-man gör teater av vårt förhållande. Jag kan äntligen ta hem främlingar som vill ligga med mig. Och borra i dem ifred.

Martin Jönsson älskar och förlåter och förstår.

Vi fick lämna centrum för att köpa hus. I källaren styckade vi studenter. Men inget varar för evigt och vi fick sluta när högskolan stängde.

Martin Jönsson gillar stjärnklara nätter bäst.

Jag stressar mellan vännerna. Rädd att någon ska dö ensam. Ordnar stora fester. Tänker att där skulle de kunna dö med människor omkring sig.

Martin Jönsson är inte ensam direkt.

Igår åt ett formlöst mörker upp min familj. Och mina ben. På Coop Nära öppnades en permanent portal in i helvetet. Men idag är det en ny dag.

Martin Jönsson lever varje dag som den första.

Då förstår du att de var någon annan innan. När deras beslut blir dina, ser du personen som blev förälder. Först då blir deras död din egen.

Martin Jönsson, 35, är nu på väg uppåt, tror han, på livets sluttande slänt.

Jag började gråta hos tandläkaren. Det gjorde inte ont eller så. Det var bara dags. Sen började tandläkaren gråta. Dags för henne med.

Alla likheter mellan Martin Jönsson och andra människor, levande eller döda, är rent tillfälliga.

Ibland vill jag vara någon av mina vänner. Som får ha mig som vän. Ibland vill jag kunna flyga. Ibland vill jag bara att det tar slut.

Martin Jönsson skriver om sista versen.

Trådlösa nätverk, vill du vara min vän? Jag känner inte igen dig och har inte ditt lösenord. Men när du nu är i min lägenhet.

Martin Jönsson har inte så många vänner.

Hela kvarteret vill ligga med mig. Varenda kotte. Man som kvinna. ”Martin” tänker de skamset, när deras blickar möts över matbordet.

Martin Jönsson livar upp i villaförorten.